Ärligt talat...

i can't eat, i can't sleep anymore

Fast tyvärr är det väl just det jag verkligen kan. Hungrig hela tiden och även om jag inte kan somna så har det blivit sjukt svårt att vakna när jag väl somnat.
Jag behöver ett liv på dagtid för att komma bort från det här jag har fastnat i. Jag vet att det är på väg, men det känns alldeles för långt bort just nu...

by definition a crush must hurt

Idag är det ett år sen jag åkte från fina Melbourne till ännu finare Perth. Jag var lite småkär i en britt då och såg den texten sprayad onaturligt högt upp på en vägg bredvid hostelet jag bodde på. Nu ska det tydligen finnas mycket snyggare varianter, men iaf, den här var inte det. Men den träffade rätt, och jag kom över förälskelsen. Den har suttit kvar i mitt huvud sen dess, och den är bra att ha med sej.

Min älskade vän som för tillfället är i Thailand har precis fått smaka på den äckliga girigheten hos landets polis. Jag kan inte förstå att det har hänt någon jag känner, någon som jag alltid bär med mej i mitt hjärta. Allt jag kan göra är att sitta och hoppas att allt löser sej, att han är ärlig och berättar om det är något jag kan göra, och att han kommer ifrån det där jävla landet oskadd och okej.

Folk är allmänt sämst på kommentarer så jag tog bort den möjligheten ganska fort. Nu kan ni istället like'a inlägg som på facebook. Fast jag är snäppet bättre, för ni kan faktiskt unlike'a också. Så kör, om ni nu har några åsikter överhuvudtaget.

Apropå inget alls så trodde jag att porrfilmer iaf hade lite mer fantasifulla namn än 24 hour slut sex fest?
Nu ska jag fixa dietsoppa och invänta nåt spännande på TV. Ingen porr, dock.

mitt hjärta

baby i love you

Fast nej, det gör jag ju inte. Hur länge kan man egentligen dra ut på något utan att bli helt totalt jävla galen? Bara undrar.
Såna här dagar är bland dom sämsta. Måste stå ut med mitt eget sällskap utan att göra något vettigt alls. Imorgon däremot blir desto bättre, middag ute plus bio. Awesome.

Fick kommentaren "intressant blogg du har" (eller nåt liknande) tidigare ikväll. Det står ju för fan högst upp att den inte är till för dej. Dumbass.

dags att komma ut ur garderoben

It's time to come clean.

Vi är inte gay, vi är inte tillsammans. Det är ren bromance, antagligen den bästa nånsin. Det är aliquando, det är GI-metoden, det är att vara galen, lyssna till sitt hjärta, älska livet och våga följa sina drömmar.
Och som ni kan se på videon i förra inlägget så görs allt med stor glädje. That's it.

wild nights are calling

Det finns ärligt talat inga ord för att förklara den här helgen, förutom ifigio -jag tänkte att jag lägger till en video istället så länge. Den säjer mer än 1 000 000 ord och sammanfattar helgen ganska bra.

Fylleblogg!

i'm terrified by every vacant glance you shoot across my way

Vet inte om jag ska skylla min dåliga sömn inatt på nerver eller dom fyra kopparna kaffe jag drack igår kväll. Kanske en mix. Störande hur som helst, även om det slutade i något bra, jag vaknade kl 14 istället för att sova tills alarmet skulle gå kl 16.
Apropå det så har pappa lärt mej att att alarm inte är ett svenskt ord, utan att det faktiskt heter larm. Men det känns så fel. Så jag fortsätter säja alarm.

Idag flyttar jag in hos min vapendragare, tyvärr inte permanent. Har en känsla av att det inte kommer locka särskilt mycket att komma hem igen när vardagen börjar, speciellt nu när jag inte jobbar så mycket.
Blir iaf tacos och vårat vanliga ställe ikväll, pizza och bio (och sen?) imorgon... plus en massa ifigio, kommer bli totally awesome.

Ska dricka upp kaffet, ta en dusch och tagga till lite med Snow Patrol - then I'm on my way!

Roliga sällskapet är och fikar! Jag fick största pajbiten nånsin och hon tog en vanlig kladdkaka eftersom bakelser är för dyrt för min kära fru. Senaste kvarten har vi suttit och umgåtts mer med mobilerna än varandra, men det är det som är det fina med bra vänner. Man behöver inte alltid prata bara för att man umgås. Att kunna sitta och vara obesvärat tyst med någon är jävligt grymt.

nu är jag faktiskt riktigt trött på vintern

Hur mycket tror ni jag fryser om jag går ut med skinnjackan ikväll?

Ja, jag vet. Men hur lätt tror ni själva det är att roa sej kl halv sex på morgonen när man utan resultat försökt sova i över en timme? It sucks.

Självklart börjar jag bli väldigt hungrig också. Igen. Jag förstår inte, hur många gånger ska jag behöva äta under ett dygn egentligen? Geez...

competition is okay when you're winning

Till stor del vill jag bara skrika. Prata om det tills nåns öron blöder (och som tur är har jag ju faktiskt en som är villig att lyssna). Det här känns inte längre hälsosamt, iaf inte med tanke på hjärnblödningarna som dyker upp under mellandagarna.
Men. Samtidigt måste jag erkänna att jag att jag gillar den här långsamma utvecklingen. Frågan är bara hur det slutar.

Det är nu natt till tisdag och jag längtar något helt fantastiskt mycket efter helgen! Den ska bli en ultimate ifigio med bio?, stammishäng, JR, efterfester, pizza och ungefär 35000 tvkanaler.
Awesome.

Jag har kvar flätan i min lugg.

Personalfest igår, var väl ungefär som väntat plus en sjukt tråkig konferens innan. Var det egentligen någon som faktiskt lyssnade? Jag hade på mej mina lacktights som råkade ge ifrån sej ett pruttljud när jag rättade till mej i stolen, precis när snubben där framme börjat prata. Smidigt, tror dock inte det var många som hörde men vi närmast skrattade åt det ett bra tag. Sen blev det tråkigt igen.

När jag kom hem ca halv sju imorse råkade jag väcka min syster som kommit på besök från Köpenhamn. Vi satt och pratade i över två timmar innan jag äntligen lyckades gå och lägga mej.

Idag har jag ont i tungan. Pappa säjer att det säkert är träningsvärk, att jag pratar för mycket. Inte skulle väl jag...?

Sånt här är faktiskt bara elakt. Faktiskt.

live from dubdub...

Trots ångest har jag lyckats gå ut både igår och idag och faktiskt ha a freakin good time. Just nu sitter jag med världens bästa, några JR och Sveriges blivande bästa polis.

För övrigt så fick jag precis veta att jag är vackrast i världen av en full dvärg som var redo att dö för mej right here right now.

one day goodbye will be farewell

Fick otroligt tråkiga nyheter igår. Så orättvist, overkligt. Jag visste inte alls hur jag skulle reagera... Allt man kommer på att säja känns som riktiga klyschor. Det dyker upp frågor som man inte vet om dom är för fräcka.
Sov oroligt och vaknade flera gånger. Gick upp för två timmar sen, duschat och druckit kaffe, men kan inte alls skaka bort känslan. Tankarna krockar med varandra.
Det ironiska är att det är just overkligt. Hela livet. Och nu det här.

Ingenting från början till slut lät som ett liv som folk lever. Det lät som något man ser i en film.
Bara för att det är så långt ifrån min egen verklighet.

Filmer bygger alltid på något.

so grab me while we still have the time

Min mamma är en sån som tycker att blogg = tjejer som köper latte och skriver om det. Nu är det här visserligen mocka och gratis från selectamaskinen på jobbet, men det funkar kanske ändå?

För övrigt en rätt dum tid att dricka kaffe på, och så blev jag röksugen...jag som tröttnat på cigg. Grova problem.

neutralized. chance of recovery: small

Senaste Empire Magazine trillade ner i min brevlåda idag. Det är alltid nåt magiskt över det, att ta bort plasten och bläddra igenom den första gången. Garanterat min favorittidning, den gör mej faktiskt lycklig haha - och det finns så mycket att läsa. Förra numret har jag läst i säkert 10 gånger och jag har fortfarande hälften kvar.
Så jag har minst 1½ tidning att läsa, och om en månad kommer nästa. Underbart.

Igår var en grym ifigio med shopping, mat och bio. Vi gick också till en tatuerare för att boka tid, men det blev mest bara snack och vi går tillbaka dit snart igen efter lite egen planering.
Vi hade sjukt kul som vanligt, och jag kom fram till varför jag skrattar så högt när jag är med henne. Vanligt skratt räcker liksom inte till, egentligen inte det höga skrattet heller. Igår skrattade jag så mycket så lungorna tömdes på luft vilket kändes lite konstigt.
Sherlock Holmes sågs på kvällen, vilket passade oss alldeles utmärkt. England, 1800-tal, irländsk musik, franska, snygga fighter, bromance och såklart snygga män. I mean...
Bäst av allt var att typ allt kunde relateras till oss.
Och vi är awesome.
Så, gillade vi filmen...?
Lite kanske.

i am four years old and i don't have a bump anymore

Mitt hjärta smälte precis. Fastnade framför tvn och Miracle workers på kanal 5 - dom rätade ut ryggraden på en liten pojke med skolios, och all smärta och rädsla som visades innan och under operationen som sen byttes ut till total lycka. Så vackert.
Tänk att kunna göra något sånt för någon... fantastiskt.

hotel rwanda

P: I am glad that you have shot this footage and that the world will see it. It is the only way we have a chance that people might intervene.
J: Yeah and if no one intervenes, is it still a good thing to show?
P: How can they not intervene when they witness such atrocities?
J: I think if people see this footage they'll say, "oh my God that's horrible," and then go on eating their dinners.
[pause]
J: What the hell do I know?

Katten märker som vanligt av när jag packar, och även om det inte riktigt syns på bilden så blir hon lika nervös som vanligt. Känns alltid pissigt att lämna henne, men thats life.

Allt som är tråkigt att göra gör jag bäst under tidspress. Därför skjuter jag alltid upp saker. Istället för att städa lägenheten har jag mest myst med katten, nu har jag börjat plocka ihop mina grejer och snart ska jag dra mej till coop för att köpa te och kaffe till min moster...eftersom jag skjutit upp det med. Sen blir det städa, städa, städa, åka hem - och kanske äntligen få sova ordentligt igen.

bring me to life

Jag förstår om man kan missförstå samtal när man bara hör vissa delar av det, men jag tycker ändå inte jag ser tillräckligt hotfull ut för att förtjäna onda blickar efter att ha skrikit "stop crying bitch" till min upprörda vän i telefon. Faktiskt.

don't stop believing ♥

Efter att ha haft en trevlig dag igår med min nygifta vän och blivit påmind om det riktiga livet så har jag bestämt mej för att ta ett enormt chill pill gällande det som hände förut. Que sera sera...
Vi satte oss på ett konditori där vi pratade om våra borttappade konstnärliga talanger och såg även en väldigt fascinerande karaktär - jag tror vi gick ungefär 20-25 minuter efter att han hade beställt, och då hade han inte satt sej ner än. Tvångssyndrom eller lätt utvecklingsstörd är min teori.
Sen gick vi hem till hennes föräldrar där jag tvingade henne att söka jobb och hjälpte till bäst jag kunde. Blev väldigt tacksam när hennes mamma fixade mat till oss, då jag inte har mycket ätbart kvar i lägenheten... Vi såg Hotel Rwanda som vi bestämt sen ungefär 1-2 år tillbaka och efter lite småmys efteråt fick jag skjuts hem till lägenheten där jag fick massor av konstiga bilder framför mej. Tog en snabbdusch, och varje gång jag blundade för vattnet såg jag framför mej hur soldater stormade lägenheten. En aning jobbigt.

Lägenheten ja... Två dagar kvar. Det är väldigt bittersweet, jag älskar min katt löjligt mycket. Hon är det sötaste sen baklawa. Som jag sa till en annan vän häromdagen - om någon öppnade mitt hjärta och hällde ut all kärlek som jag har för henne, skulle det räcka så många varv runt jorden att det skulle bli världsfred dubbelt så lång tid som människan existerar, och ändå finnas kvar tillräckligt mycket för att hela min själ skulle smälta bara jag ser henne.
Iaf, driftin' away. Jag har inte så mycket bättre för mej. Det ska bli väldigt skönt att slippa bo nånstans där man aldrig känner sej ren efter en dusch, aldrig är utvilad efter att man sovit och inte alltid riktigt känner sej trygg efter att man kommit in och låst dörren bakom sej.

Anyway. Det blev ett ganska långt inlägg för att vara jag?
Fick veta att en av mina finaste vänner som just nu befinner sej alldeles för långt borta kikar in när han kan.
Jag älskar så mycket, det är helt otroligt. Dom jag älskar är verkligen bland dom bästa som går att hitta. Hur är det egentligen möjligt, hur hade jag sån tur?

Hur uppenbart är det vad dom menar med sista raden?

Det blev iaf bättre igår, för några timmar. Efter fika kom biljard, efter biljard kom öl...det visade sej att min kompis kompis var en lika stor Tarantinonörd som jag själv så det blev en lång och lyrisk diskussion där.
Sen kom samtalet... Jag visste verkligen inte vad jag skulle säja, men full behövde jag bli. Enorma tack till dom som lyssnade och lackade för min skull! Två stycken timlånga samtal när jag kom hem hjälpte rejält också. Ett var från andra sidan jordklotet så det värmde lite extra.

Att bli människa igen efter en svira är väl inte alltid det lättaste, speciellt när det inte blir mer än 3-4 timmar sömn. Men nu vet jag iaf hur en kniv i ryggen känns. Hur medveten den var vet jag faktiskt inte, inte heller hur djupt den skulle hugga. Lamt kanske, men den känns fortfarande, och det känns faktiskt inte helt bra...

today just isn't my day

Egentligen började det klockan fyra inatt, när jag gick och la mej för att sova hem-hemma. Tänkte att jag skulle ha gott om tid att dega både innan och efter katten, men så kommer jag på att jag skulle vara i stan 16:00 och fika. Shit, sätter väckarklocka, sover dåligt och går upp vid 12. Ser att jag fått en lapp från jobbet som måste lämnas in senast idag, såklart, så måste förbi dit också. Men har fortfarande gott om tid så jag sitter ett tag, käkar frukost och leker lite med objektivet som jag fick av pappa i julklapp, han visar hur det funkar och sen går jag till tåget. Det är såklart inställt, och efter att ha suttit och väntat ett tag kom jag på att jag glömt min mössa. Springer och hämtar, kommer tillbaka för att se att nästa tåg är försenat. Är sur över att även missa bussen pga det, tills jag blir påmind om att det är röd dag så det skulle ändå inte gå nån... Turen vänder, tänkte jag, för att komma till lägenheten och mötas av detta (bilden) - kattjäveln fick tag på min ipod och tuggat sönder sladden till lurarna. Efter att ha blivit försäkrad om att det inte är farligt för henne är jag bara arg för att hon förstört min enda nöjeskälla här ute. Och, just det, fick också höra idag att jag ska vara här två dagar längre än jag hela tiden trott...

Så, nu ska jag ut i kylan igen och försöka dämpa bitterheten med dubbla tights, dubbla sockor, dubbla tröjor och dubbla vantar, och bara bli lite drygt en timme sen. Men det kan ju bara bli bättre nu, right? ...

Sitter i godan ro i köket, har ätit upp allra sista biten av senaste omgången av pappas lasagne, sjunger på Blue & Alone av Weeping willows och förundras över att jag tydligen kan hela texten - när jag avbryts av att toaletten spolas (ironiskt nog valde T9 automatiskt 'spökar' först) och jag stelnar till i nån sekund. Lite nojig blir jag här ute, i en tyst, tom och oftast mörk lägenhet liksom.

Självklart var det bara katten som smugit sej in och klättrat lite där hon inte borde. Tyvärr hann jag inte ta nån bild, hon blev ganska rädd själv, så ni får nöja er med en bild på en toalett från 2009s sunkrunda. Jag minns att jag och min vän hade väldigt roligt åt den. Och att det var sensommar och jag hade precis kommit hem från New York... Suck.

4 + 1 times a basterd

Ska se min älskade älskade film med mamma och pappa nu. Sitter som innan premiären som ett litet barn kvällen innan julafton och känner mej lyckligast i världen! Och det trots att jag såg den fyra gånger på bio.

Onödig info, såg precis att jag råkade ta kort på två biljetter från samma datum - men jag såg den fyra gånger, promise!

Sitter och kelar med min gris igen. Borde ta tag i högen av disk som ligger och väntar, men jag känner inte riktigt för det. Nu har jag inte särskilt bråttom heller, skulle gått på bio men min date mår inte så bra.
Funderar på att åka hem bara. Behöver få i mej lite mat, det var nog ett tag sen. Och jag menar, diska, what's the point? Det är ju inte som att jag är i nåt större behov av tallrikar och bestick när jag, som sagt, inte har något att äta...right?

2010 är två timmar gammalt...

Jag vet inte om jag borde känna mej gammal? Det enda jag ville göra ikväll var fira hemma med nära och kära. Nu förstår jag ju såklart om mina älskade vänner har andra älskade vänner också och därför lite svårt att välja - och så väljer ju många såklart att festa på nyår. Jag gillar inte nyår så värst, det är överskattat och jobbigt, men jag har haft många trevliga nyårsaftnar.

Jag minns när jag var 14 och fortfarande avgudade min storasyster och vi blev lika dyng båda två, hemma. Jag minns även dagen efter - första gången jag var bakis och hela köksgolvet gungade.
Jag minns när jag var 16 och blev upphämtad 23:15 efter ett impulsbeslut att följa med upp för en skidbacke och titta på fyrverkerier därifrån, för att sen åka pulka ner. Awesome!
Två år sedan, jag var hemma och i sista sekunden hamnade min Poo här - 00:00 rullade tåget in och jag tog med mej två glas med champagne som vi skålade med på perrongen, första riktiga snön föll ner och vi stod där, fulla av kärlek och tittade på fyrverkerier.
Ett år sedan, jag var med min Fru i Surfers Paradise, Gold coast, Australien, på 22:a våningen i en lägenhet precis bredvid stranden... behöver jag säja mer?

2010 - Aliquando year. GI-metoden - the awesomest shit ever. Vi har haft grymsta senaste månaderna, jag har aldrig haft så kul med någon annan, och det här är bara början. 2010 is our year.

Så vad gjorde jag nu då? Hade en annan Fru över på mat och vin, champagne, pratade och det mesta fest jag fick var när jag stod på köksstolen och dansade till Michael Jackson.
Sen åkte hon vidare på fest som jag absolut inte alls kände för, istället sjöng jag för min systerson så han somnade och sen satt och pratade med pappa om allt möjligt skit man kan tänka sej. Men det är kärlek för mej, och jag skulle faktiskt inte byta ut denna nyårsafton mot något annat.