Jag kommer ner till den vanliga puben, där man hälsar på ungefär hälften av alla som är inne.
Jag kan ta en mindre road trip någonstans och se ett fantastiskt landskap, med apelsinträd som är så fina, men som jag nu tar för givet.
Det slår mig ibland att jag bor i Portugal. Även om jag inte har nåt jobb, även om vi oftast inte har pengar, även om vi inte kan ta oss ur den lilla byn vi bor i... Jag har min man, jag har folk jag trivs med, jag är bara ung en gång och jag blir lika lycklig varenda gång jag inser att jag faktiskt bor i Portugal.