Jag är rätt så trött nu, kan man säga. Med ca 22 vakna timmar och två timmars sömn på det, och nu 12 vakna timmar till så är det nog lätt hänt. Särskilt med tanke på, om nu någon missat det, hur det svirades långt in i mjuka, fina dimmor igår kväll. Trots det är jag faktiskt inte överdrivet trött, jag skulle kunnat köra en natt till. Skönt att man still got it. Om det skulle behövas.

Imorgon är dagen D, det ska ringas och kollas och planeras. Ska även vara hemma med beloved nephew. Lite glad är jag nog ändå att han inte vill gå på bio, trots att gå med honom är bland det bästa jag vet. Jag har en liten känsla av att det kanske inte skulle pusslas ihop så värst bra med resten.

Nu har jag fått världens bästa bakisfrukost, som världens bästa mamma lagade till mig! Fick den supergoda, men tydligen udda har jag hört från mina svenska vänner som inte vuxit upp på deltid i vårt grekiska kök, rätten stekt ägg med pommes frites. Så sjukt gott. Min reumatism har ju sagt åt mig att jag inte får äta potatis, men ibland så måste man ju faktiskt. Och så fick man känna sig lite liten igen, men jag lagar ju mat ikväll så det jämnar ut sig.

Så här kan det se ut inne i dimman i badrummet hemma hos bästis A. Why the hell not liksom?
Idag är en sån dag som jag bara älskar att vara jag. Trots endast två timmars sömn (ett helt okej trevligt sällskap höll mig vaken till 8-9 imorse) är jag inte bakis någonstans. Så jag tar mig friheten att låtsas. Leker bakis liksom. Bara för att få ha en ursäkt till att få ligga nerbäddad i sängen och kolla serier hela denna fantastiska söndag.

Bästa fyllekäket ever! Hur ofta orkar man rulla in hemma klockan sex (även om vintertiden säger fem) och koka makaroner och steka köttbullar? Well jag gjorde det nu, kände att blodsockret sjönk och jag har haft löjliga preggo-varnings-cravings efter köttbullar ett bra tag nu. Sen att man blev mätt efter tre tuggor känns lite trist. Kanske borde ta reda på vad som är fel.

Jahaja, då var man bara några få funderingar och eventuella klick från att faktiskt sälja sin själ då. Pappa har varit väldigt hjälpsam, trots att han är så anti! Haha. Jaja, får se efter helgen, har lite grejer att ta reda på först.

Jag har inte varit direkt hungrig på ungefär en vecka nu tror jag. Mer kanske? Hade jag bott själv och inte haft några matrutiner (lunch i skolan) så tror jag att det inte skulle bli mer än en måltid om dagen. Eventuellt. Nu har jag varit vaken i fyra timmar ungefär. Jag har struntat i frukost hela den här veckan, med väldigt liten lunch på det. Bara för att jag vet att man ska äta. Kanske ska tvinga i mig något nu...

Alltså. Jag kan acceptera en hemmakväll en fredag, det kan jag verkligen. Trots att jag var hemma hela förra helgen, det är så illa att folk frågat om jag är helt frisk. Jojo. Det är jag väl.
Och jag kan acceptera den här hemmakvällen ikväll. Om det bara var fler än jag så man åtminstone har lite sällskap vid datorn?

Huvudvärk. Igen. Konstant? Nja, men så gott som varje dag iaf. Det resulterade i flera Bamyl om dagen, vilket resulterade i mindre glad mage. Så jag bestämde mig för att sluta, jag gillar inte det här med värktabletter så värst mycket ändå. Tänkte att det kanske är ett beroende som skapats. Men nu går jag runt med huvudvärk nästan hela tiden istället. Jobbigt. Kanske kan skylla på kylan, gräver in mig för mycket. Vad ska man göra...

Så här långt kom jag ungefär i skolan idag, jävligt inspirerad kände jag mig. Två uppgifter av tre fick istället bli detta undersköna konstverk. En dialog lyckades jag krysta fram, inte världens bästa idé men lite skön var den väl. Läste ändå inte upp den eftersom det var första för dagen och jag tänkte att jag säkert hittar på något bättre sen. Men det vet vi ju alla hur det gick. Oh well. LOV!

Jag funderar och funderar och funderar och funderar. iPhone? Jag älskar min Green Heart, för allt den står för och den passar mig så fint. Men 4an är så snygg. Jag dör lite varje gång jag ser en. Och jag vill ju ha en "sån" mobil, man är ju en nörd längst in. Men pengar? Principer? Eller bara skita i allt och sälja sin själ?

Jag tror dom flesta i min klass har tagit lov nu, vissa fysiskt men även hos oss fyra (som alldeles nyss blev fem) som faktiskt kommit till skolan idag känns det som att vissa kroppsdelar, typ hjärnan, är frånvarande aswell. Jag sitter och smsar bloggen, en annan tjej la sig nu över två stolar, nån sitter och klottrar i sitt skrivblock. En sitter och glor blankt ner i sitt. Två timmar tills det är lov på riktigt. Skynda, skynda, snälla tid!

jag tror hjärnan har checkat ut för dagen

Har jag nämnt nån gång att jag absolut älskar min utbildning? Att jag trivs som fan, att det här är det bästa jag någonsin gjort?
Halva höstterminen har gått, det vill säga ungefär en fjärdedel av hela kursen. I varje grej vi gör, i princip varenda uppgift så hittar jag något som jag finner vara otroligt intressant och roligt att göra. Jag är sprängfylld av tankar och idéer, jag har fastnat helt för mitt kortfilmmanus som jag älskar, och idag dök idén upp till min teaterpjäs som jag inte kan släppa heller. Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle klara av dramatik. Inte heller att jag skulle tycka det var kul. Men nu sitter jag här med min dödsdömda man och funderar på hans monologer. Samtidigt som jag ser den färdiga filmen med mina parisiska småhustlers sitta och samtala i bilen, och jag önskar verkligen att jag kunde få se det på riktigt. Få ta på mina visioner!

Men just exakt nu så känner jag att hjärnan behöver en paus. Med skrivblocket nära till hands, givetvis, man vet ju aldrig. Känns som att jag ska satsa mer på läsning ikväll dock, man har ju en del sånt att hinna med också.

Det är jävligt frustrerande att stå och banka på en metertjock cementvägg bara för att en viss person vägrar öppna en dörr.

Okej. I promise to love and cherish myself, unconditionally, for the rest of my life. Jag kom på att jag hade denna Dumle-chokladkaka som "jag" "vann" i somras undangömd i skafferiet. Smakar inte riktigt som kolorna, och börjar må lite illa nu, antagligen sockerchock då jag nästan aldrig äter godis eller choklad. Whatevs, me happy happy now.

Jag vill ha. Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha. Den som fixar till mig lovar jag evig kärlek, evig tacksamhet, evigt whatever-you-want! Den som fixar till mig NU, that is. Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha!
Äckligt sugen. Vidrigt.

Jag lagade mat idag igen. Slant lite med kniven och blev lite snurrig i skallen, men maten blev bra! Som vanligt. Hann dessutom med att spawna filmidéer med mamma och pappa, så jag har nog något att komma med imorgon ändå! Sweet.

Nej nu har jag lite ångest. Dels för att verkligheten kom ikapp angående vad jag skrev i förra inlägget - men också för att jag tills imorgon ska ha 2-3 filmidéer att presentera till skolan. Jag med min überdåliga fantasi liksom.

Jag har väl iofs en, en och en halv kanske. Men den första, som jag gillar fett, vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Problemet är att den behöver utspelas till större delen av dialog (och i det här fallet behöver det verkligen vara en skön dialog) och jag suger på att skriva just dialoger. Räcker det med en idé är det lugnt. Ska jag skriva manuset så har jag verkligen målat in mig i ett hörn.
Men jag gillar den ju!

Okej jag har blivit helt och hållet besatt. Ny plan. Plugga som FAN till nästa högskoleprov - jag har ju typ ett halvår på mig, höhö. Förhoppningsvis klara det galant så jag inte behöver tänka mer på det, hade ju egentligen tänkt ta det efter att jag läst Matematik B och C, men jag är ju jävligt smart ändå så jag hoppas det kommer funka så här med.
Ta tag i matten på distans när jag är klar med skrivarkursen i maj och har pappa i närheten som kan hjälpa, semester två veckor i juli till Portugal med familjen, och sen softa alternativt jobba så länge det är sommar här. Eller bara dra på en gång. With or without you. Eller nja, kanske inte, eller? Men hur svårt kan det egentligen vara att få med sig nån till Cali. Jag vet att du vill!
Engelska och Samhällskunskap kan jag ju ta på distans från USA.

Tack vare en deal med mamma och pappa så kommer dom att hjälpa mig söka till utbildningen jag vill börja hösten 2012 så jag slipper åka hem bara därför, mot att dom får komma och hälsa på ;) Och ja, kommer jag inte in så behöver jag ju inte komma hem...

Jag är inte så bra på det här med att vara ensam. Just nu gungar lampan ovanför mig, trots att jag vet att jag inte slagit till den (den gör väldigt ont och jag har inte suttit här i mer än 2 minuter, så det borde kännas fortfarande isåfall), några kids sprang runt utanför huset och eftersom jag precis tänkte på att jag var väldigt sugen på att se antingen Zombieland eller Shaun of the dead så fick jag lagom roliga bilder av dom aswell.

Förutom den här jobbigt gungande lampan så kan jag ju lägga till att jag hörde någon andas inatt när jag skulle sova. Det var inte heller så jävla mysigt.
Nej, jag är inte ens ensam, men jag är inte så bra på det heller.

Jag vill ha ett jobb. Nu. NU. Mest av ytliga anledningar också. Jag vill ha snygga naglar igen, jag vill kunna fortsätta med lasern. Jag vill kunna köpa snygga kläder. Okej, typ bara ytliga anledningar.
Men 4400 i månaden. Visst klarar jag mig, men man vill ju gärna leva lite också.
Kanske tur att äckliga jävla snön är tillbaka. Man tappar ju all lust då ändå.

California dreaming - BEBBS!

so i went and let you blow my mind

Du ger mig skavsår i hjärnan. Igen.

Domedagen idag. Jag hade inte förväntat mig att bli så nervös som jag faktiskt blev, men det kom ju inte heller förrän på väg till skolan idag. Men Freddie Mercury kom och lugnade mig med orden om att jag (vi) är bäst i världen och det gjorde mig trygg, men var tvungen att lyssna på den tre gånger till. Sen var jag lugn. Relativt lugn.

Efter skolan så åkte jag till mitt exjobb - jag blev uppsagd förra måndagen. Via email. Efter tre år på stället. Lite fittigt kan man tycka. Det är okej. Det tycker jag. Det tycker dom flesta. Men jag tror knappast jag är ensam om att vara förvånad egentligen? We've seen it all.
Känns lite konstigt. Tre år. Tre år som har gett mig extremt många skratt, massor av underbara nya bekantskaper, vissa för livet. Mycket fest, mycket galenskaper. Fyra (rättelse: fem) av mina idag allra bästa vänner hittade jag där. Så därför känns det lite extra surt att bli dumpad via mail, eftersom jag väljer att minnas det som varit positivt. Jag kunde välja att minnas det på samma sätt som flera andra, med bitterhet och ångest över det hjärndöda och meningslösa. Men varför välja ett halvtomt glas före ett halvfullt?

Du har alltid ett val. Jag återkommer om det senare.

what a rip-off

Jag önskar att jag var cool. Att jag faktiskt kunde vara den som är den. Att jag kunde skita i något som jag skiter i annat innan jag blir den som blir skiten i. You know? Jag var cool så länge det bara var en side dish. Men sen blev jag självklart mer sugen på den efter att huvudrätten åkt ut. Så nu är det bara att acceptera att man är tillbaka på ruta ett, som en påfrestande bajsnödig tönt med hästgarv. Kul tjej.

_________________________________________________

Jag älskar den här bilden.

Älskar, älskar, älskar.
Vet ni varför? För att den är Vi.
Den är evig fucking vänskap.
Eller som hon sa, min Froi:
it's just love and a long, never ending friendship!

Råkade precis peppra mina tomater, istället för salt som jag dessutom trodde var utspätt salt som jag alltid häller dubbelt så mycket av. Gott.

18 oktober - jag fyller halvår! Så jag förväntar mig iaf några grat, eller, om ni föredrar, tis. 24 och ett halvt alltså. Den läskiga siffran 25 närmar sig sjukt fort, men för en gångs skull känner jag ingen riktig panik. Nu har jag t om börjat dagdrömma om att min Froj ska flytta till California (ser för töntigt ut på svenska, är det bara jag som tycker det?) och jag kommer och våldgästar henne där i något halvår eller så, mellan skolor liksom. Skulle vara helt okej awesome.

Apropå helt okej awesome så har mina föräldrar börjat kolla på semester till i sommar, Portugal finns som förslag igen och det här är hotellet vi isåfall kommer bo på. Helt okej.

Det här med öppna och stängda fönster, ja, ibland får man helt enkelt slå upp ett fönster själv. Möjligtvis blir det osmidigt gjort, för min del resulterade det bara i att jag fick fönstret igensmällt rakt i ansiktet igen. Oh well, jag behövde lite frisk luft, jag bestämmer att det var värt det. Någon gång måste det ju vara nog.
Bäckar har jag i alla fall gott om. Tillräckligt för att dränka en jätte känner jag ibland. Kul att det bara är typ två pers som förstår vad fan jag snackar om just nu.

Promenaden idag blev ungefär 1,5 timme lång och den var helt enkelt underbar. Fantastiskt väder, fantastisk Fru. Mycket prat och mycket kärlek, precis som det ska vara. Imorgon ses vi igen, ska på bio. Sen kan det ju bli några eventuella möten med vår nyskapade klubb, hahaha.

Godnatt underbara människor!

Blev ingen lunch ute, så jag fixade denna äggröra hemma istället. Minst lika gott och mycket mer ekonomiskt! Nu är jag på väg till världens bästa och mest underbara Froj för en liten promenad. Vi har blivit rätt så dåliga på att träffas på senaste tiden, men det ska ändras på!

Vaknade med en lätt förvirrad känsla. Ungefär sådär som när man sover hos någon annan och öppnar ögonen utan att ha vaknat helt, och förväntar sig att man ska vara hemma. Ungefär så. Men jag är ju hemma. Förväntade jag mig kanske att vakna upp någon annanstans? Haha. Njäe. Sen börjar jag känna mig orolig. Känner mig fortfarande både förvirrad och orolig, men vet inte alls varför. Inte vanlig bakisnoja heller. Kommer det hända något jobbigt idag?

Funderar på gårdagen. Hittar ingenting jobbigt därifrån som kommer haunta mig idag. Så what the fuck is up?

Ska messa Luv och fråga om hon vill ses på en lunch tror jag. Det var länge sen vi hade en 1-on-1.

ååh underbara sötaste lilla skrutten!

fucking grey's

Ska det inte vara så att ett fönster öppnas för varje stängd dörr? Så, även om det inte var min dörr som stängdes, kan jag inte få ett litet fönster på glänt iaf? Jag tycker faktiskt det är dags. Typ nu. Typ igår. Typ vidöppet.

Det här är alltså allt jag har i mitt knä just nu, förutom min kära väns arm där uppe i hörnet. Min tur att sitta i tatueringsstolen idag, men fortfarande inte min tur att tatueras, jag får det bara lite mer bekvämt den här gången. Min bönas liljor över halva ryggen ska förhoppningsvis bli klara idag och jag följer med som det fantastiska moraliska stödet jag är. Tog med mina klasskamraters noveller som nu får underhålla även henne. Sova lite på det kanske?

You just rang a bell that you can't unring.

tråkigaste listan ever? mina "most used words" på facebook..

• Used 13 times: Och
• Used 12 times: På
• Used 11 times: Jag
• Used 11 times: Det
• Used 9 times: Som
• Used 9 times: Att
• Used 9 times: Har
• Used 9 times: Är
• Used 7 times: Mig
• Used 6 times: Med
• Used 6 times: Nån
• Used 6 times: Inte
• Used 5 times: Min
• Used 5 times: Var
• Used 5 times: Man
• Used 5 times: Så

Jahaja, då var man en av dom sista i världen att ha sett Inception. Jag blev verkligt osugen av trailern när jag såg den, den kändes överdrivet flummig plus att dom valde ut dom töntigaste replikerna ur filmen. Töntiga tagna ur sitt sammanhang that is.
Jag är glad att jag såg den. Och det tar väl emot lite, men även den bäste måste erkänna sina misstag. I friggin loved it.

Holland leder över Sverige med 4-0. Om någon missat det är det bara att logga in på FB, det lär ju inte bara vara hos mig som 80% av statusuppdateringarna handlar om förnedringen.

Mig äger ingen har jag äntligen börjat ta tag i lite mer seriöst. Har även lånat hem två Strindberg som ska läsas tills om en månad, det kan ju vara lite intressant. Till nästa vecka ska sju noveller som mina klasskamrater skrivit läsas och sen har vi textsamtal för novell. Tycker den här perioden har gått mycket snabbare än poesi, kanske för att i och med att man skriver längre texter blir det inte lika många.
Jag har iaf lämnat in min novell också, och jag måste nog säga att jag är väldigt nöjd med den. Bekräftelsekåt som man är så kan ju reaktionerna hos dom som har fått läsa den ligga bakom det en hel del.

Nej, nu ska jag ta och dyka in i några texter, 4-0 har hunnit bli 4-1 och Grekland leder över Israel med 2-1! (Grekland har gjort alla tre målen, haha)

många bäckar små...

...ersätter lätt en stor å...

Nej, men nu är jag sådär härligt less igen. Det kan ju vara för att det är that time of the month men alltså, nu orkar jag inte bry mig längre. Igen. Upp och ner hela tiden haha, men vad fan ska man göra liksom. Det är ju lite sådär ändå att plötsligt jaga fokus på annat håll.

Sitter just nu hemma hos min Böna. Hon har följt med sin syster för att kolla på en lägenhet och jag borde väl egentligen börja rulla hemåt. Skriva klart min novell som ska lämnas in på tisdag. Lite ångest. Den är bra så långt jag har kommit, men jag vet inte riktigt hur den ska få fortsätta. Får se.
Har fortsatt min nya tradition att laga middag varje lördag och söndag, och vill helst inte avbryta den idag heller. Uh. Söndag.

Igår blev det rumpstek! Humor, humor.

craig

Ni vet hur det var innan man vande sig vid handsfree och såg massa människor prata högt för sig själva och man reagerade varje gång? Jag hade precis en sån situation, med det trevliga resultatet att killen i fråga inte hade någon handsfree på sig, och dessutom pratade ett språk som jag inte förstår. Så att han satt och halsade ren vodka direkt ur sin halvtomma flaska förvånade väl inte så värst mycket, trots hans städade yttre.

Nej, skål för lördag!


(fotnot: bilden har inget med texten att göra)

På väg hem nu fick jag plötsligt ett gammalt minne slängt i ansiktet som en pungspark (yes). Det var nog sommar då, kanske i slutet, minns inte hur många år sen. Jag var hur som helst på väg hem från nattbussen, då jag kommer nästan samma väg som den jag gick nu. En bil hade kört förbi mig, en vit Volvo, raka vägen ner och stannat i en tunnel, som jag ska gå igenom. När jag en minut senare nästan kommit ikapp och bilen står kvar börjar jag känna mig lite nervös och tar fram mobilen och ringer senast uppringda, vilket råkade vara en killkompis som jag inte sett på många år, long story. Mannen i bilen säger något till mig när jag går förbi och jag vänder mig mot honom av reflex men vänder snabbt huvudet tillbaka och fortsätter gå. Svänger höger. Bilar kan inte svänga in där så jag känner mig lite lugnare, tills jag gått en liten bit till och ser att han istället svängt vänster, kört runt och kommer framifrån mig. Då slår paniken till och jag springer in på gården som är mellan höghusen precis till vänster om mig, dom som han kört runt, och vet inte vart jag ska ta vägen efter det. Jag kan se mitt hus därifrån, men medan jag står där och undrar vart han tagit vägen så ser jag att han kör förbi mitt hus och saktar in strax efter... Jag vågar inte för fem öre ta chansen att springa hem, jag står kvar, min kompis tycker att jag ska ringa polisen men jag vet ju inte om jag trots allt bara inbillar mig. Jag är så fast i allt virrvarr att jag inte märker att han igen har vänt och åkt tillbaka, och då svänger in mellan höghusen bara några meter ifrån mig. Då får jag en jävla fart i benen och springer fort som fan över skolgården, hem, har nycklarna redo och låser upp, springer in, låser dörren. Fort som fan. Jag sätter mig i hallen och ser genom fönstret att han åker förbi, fram och tillbaka.

Hur länge jag satt där och hyperventilerade vet jag inte riktigt. Kanske en halvtimme.
Hur som helst var det jävligt läskigt. Och helst inte något man vill gå och tänka på, på väg hem klockan sex en lördagsmorgon.

It's summertime and the living is easy.
Enjoy it with a big cock. tail.

en är din

Så, sjutton och en halv timme senare har jag fortfarande äckligt ont i nacken/skulderbladet, men inte alls lika ont som imorse och under dagen. Har trots det haft en väldigt lång dag, slutade 12 i skolan, istället för att ta bussen hem tog jag bussen till en kompis och hängde runt lite, åkte in till stan och träffade en annan (och fick mina awesome kläder och skor som jag köpte av henne i fredags), hem för lite vila och dusch, sen iväg igen för att kolla på lite balkanjazz som min käre far ville kalla det. Jävligt härligt drag, synd bara att man går runt lika stel som en staty av Marie Antoinette. Klasskompisarna såg det positiva i min nackspärr, jag har ju i alla fall en bra hållning.

Jag fascinerades lite av hur mycket kroppsspråk faktiskt spelar roll. Jag som vanligtvis är väldigt öppen och gärna pratar, pratar med hela kroppen. Nu när jag inte kunde röra mig och satt still så följde min personlighet med. Jag liksom blev stroppen jag såg ut att vara.

Idag vaknade jag med nackspärr men ändå inte riktigt, för den är mer på vänster sida och känns raka vägen ner i skulderbladet. Riktigt ont gör det, så pass att jag stönar till ibland och måste istället harkla mig för att låta bli nu på väg till skolan.

Har börjat läsa lite smått på boken, vars författare vi får besök av i skolan om två veckor. Hoppas jag hinner läsa klart. Och hoppas min riktiga buss är i tid, för nu har jag låtit fyra alternativ åka förbi och det skulle vara lite surt att missa nästa.

Några springer. Några står still. Många sprids med vinden och vissa bara försvinner ut i ingenting.
Saker förändras, vindarna vänder och kommer tillbaka. Livet blir bättre eller sämre men framför allt förändrat.
Vart ska vi ta vägen nu? Hur ska vi hänga med i allt som händer? Jag känner mig lite vilsen.

Jag är äckligt tragisk just nu. Bara så ni vet.
Ignorerar även väldigt duktigt det som ska läsas och skrivas till imorgon. För jag är dålig. För du är dålig.

mission: impossible

Nu när jag har lagt ettan på hyllan (haha, yeah right) så tänkte jag att jag sysselsätter mig så länge med M:I2. Blir perfekt den här gången, tredje omgången, eftersom det blir något annat att fokusera på på heltid, och den här gången är det bara prio 2. Någon som är med på hur jag tänker? Yes?

Snart dags att rulla iväg till skolan, vi börjar sent och sen har hela kulturdelen (skrivarna, filmarna, sång/teater) en workshop som beräknas ta hela dagen...och kvällen. Ingen aning om vad vi ska göra, vet bara att det kommer en clown (?) vilket gör det hela lite obehagligt.

Ska försöka proppa i mig något matigt eftersom jag inte vet alls när jag får äta nästa gång igen. Tråkigt bara att man inte är hungrig överhuvudtaget.

vi säger bara, HELT hypotetiskt, hur jävla screwed skulle jag vara? jag gissar, en hel del...

Jag har ju börjat gå som lärling hos min hemmakockpappa, och idag blev det kinesiskt! Smaklig måltid :-)

Ja men då är allt som det ska. Tio i åtta, redo för sängen, lagom alkohol, lagom slagsmål, lagom efterfest och Kick-Ass med mina två bästa iranier.
Plus att jag fyndade saftigt bra, ska inte säga hur mycket jag fick för hur lite för då kanske hon ändrar sig och vill ha mer. Tar det sen när jag fått och betalat allting.
Godnatt! xx

set me free why dontcha babe

Jag vet att jag använder ordet fruktansvärt väldigt ofta, men jag måste säga att det är fruktansvärt svårt att skriva noveller om personer man inte riktigt vill lära känna. Jag bryr mig inte ett skit om Rickard och Miriam eller vad som hände.
Jag bryr mig kanske lite om tjejen som blev utsatt för något övernaturligt, men inte tillräckligt om själva händelsen för att göra den intressant.
Charlie däremot, honom känner jag för. Men det är inte honom jag ska skriva färdigt om. Visst kan jag skriva om dom andra, men det blir utan min röst i texten. Jag orkar inte hitta den.


Ikväll har min Bebbs styrt upp en alldeles fantastisk plan - hon har flyttkartonger med massa kläder hon inte orkar ta sig igenom så hon har samlat ihop några stycken som får komma och plocka på sig. Alldeles fantastiskt. Lite vin och eventuell utgång på det.
Ska ta med mig ett skrivblock också, man vet aldrig när det kan släppa och inspirationen åter flödar. Dumt att missa det.