det här med att växa upp...

Det är inte många jag ser särskilt mycket av nu för tiden, förutom min familj och mina kollegor. Dom som är lättast att träffa av mina vänner är dom som, precis som jag, har sina random lediga dagar då och då mitt i veckan och vi råkar ha en samtidigt. Alla är dessutom så otroligt vuxna nu! Framgångsrika på jobbet eller ploppar ut ungar. Okej, kanske inte alla, men det är inte lika lätt att bara hänga längre, vilket är tråkigt.

Jag trodde mitt förra riktiga jobb kvävde mitt sociala liv med tanke på arbetstiderna - men det jag har nu är nog faktiskt värre. Det sista jag vill efter att ha suttit en dag och konstant tagit telefonsamtal (det ligger för ofta på cirka 100 i timmen bara för min egen del) är prata i telefon eller ens prata alls. Min hjärna är helt slut!

Så vad gör man då? Vi går inte direkt ut och festar, och dom fester som kommit har jag missat. Vi kan inte styra något själva särskilt lätt då vi inte bor själva. Är det kanske lösningen, en egen lägenhet? Haha. Nån som har en över åt oss? Att jag fortfarande är rätt kräsen med läge och så är väl kanske ett problem det med... Men man vill väl ha det bra den tiden vi är kvar ;)

...och nu är vi gifta

För två veckor och en dag sedan var den mest fantastiska dagen i mitt liv. Jag vaknade upp hos min "bonusfamilj" med tre av mina bästa vänner, och två till som kom under dagen. Vi fick en ordentlig kalasfrukost, vi fixade och åkte in, och kom sådär lagom sent som bara en blivande brud får göra.

Allting var perfekt. En vackert varm och solig dag mitt i en regnig vecka, våra vänner, familj, det var så mycket kärlek överallt. Gästerna bussades iväg, vi åkte limo med champagne och fick skåla och njuta av att äntligen vara tillsammans igen, äntligen vara själva, äntligen vara gifta.

Lokalen, Skafferiet i Nacka, vi hyrt var perfekt. Personalen var perfekt, maten var perfekt. Tårtan var perfekt, och jag och älskling var perfekta när vi skulle mata varandra med första skurna biten; vi tappade bitarna ner på golvet exakt samtidigt.

NI var perfekta. Jag satt vid vårt lilla bord och såg runt på alla gäster, alla pratade, skrattade, alla var så jävla glada. Alla var så jävla fina. Det var så mycket kärlek!

Festen var perfekt - a l l t var verkligen perfekt. Och nu är vi lyckligare och bättre än nånsin.

Foton tagna av Ninnie Schröder, http://www.ninnieschroder.com