fem dagar kvar till bröllopet!

Nu orkar jag inte bry mig om vad jag äter längre. Jag offrade ett par veckor och gick ner i vikt (inte hela biten som jag velat men det är tydligen inte lika lätt som sambo?) men efter att klänningen kom och satt helt perfekt, ja, då började jag väl känna lite smått att jag inte behövde mer för tillfället. Sen tror jag dessutom det faktum att jag inte varit på jobbet sen den 8/8 (!) bidrar lite det med, utan rutiner så tappar man lätt det mesta. Men wow, inte insett hur länge jag faktiskt gått hemma förrän nu. Det är väl iofs inte som att jag fått vara ledig och ta det lugnt direkt.

När vi kommit hem från vår jättefina honeymoon och jag kommit tillbaka in i vardagen, ska jag ta tag i nästa projekt, att laga min axel så jag möjligtvis kan börja träna och bli fit, men också så jag kan börja arbeta på min framtidsplan.

Måste tillägga att det var väldigt praktiskt att bli sjukskriven förra veckan. Hann ta tag i en massa som jag annars hade behövt sitta med nu idag. Det hade nog känts lite mer jobbigt att ordna nu så nära inpå. Nu kan jag verkligen ta det lugnt och njuta av veckan - svärfamiljen kommer, små förberedelserna, sista natten med gänget på fredag - och sen lördag.

tio dagar kvar, men jag har väl inte varit så stressad?

Så sa jag till läkaren igår. Jag tänkte, visst vi har planerat allting på mindre än två månader nu, men så värst stressad har jag inte varit. Men redan på bussresan på väg hemåt så började jag rabbla upp saker som behövs göras, stannade till och sa till mamma som följt med som (fysiskt) stöd, fast troligtvis mest till mig själv - det kanske har varit rätt mycket ändå.

Jag har tränat bort känslan av att bli stressad, vilket är väldigt skönt, men då säger visst kroppen ifrån istället. Har nu kristaller som förstör balansen och blev sjukskriven sista veckan innan semestern med hemläxa och nytt möte med läkaren på fredag. Men det är bra, så länge jag sitter still så gungar min värld inte så mycket, och jag kan få saker gjort.

Vi har egentligen bara en sak kvar nu. En sak. Dekorationer. Okej, behöver en bekräftelse på en annan sak först, och visst, andra saker behöver piffas till, nån detalj här och där. Men i stort så är vi klara. Ready to go. We did it! Planera ett bröllop på två månader. Visst går det, men man får väl räkna in ett par sjukhusbesök där också. Hehe. 

drömmar och drömmar

Nästan två veckor har gått sen jag började försöka skriva detta inlägg.

Allt känns bra, men galet nära - tre veckor imorgon och jag längtar så otroligt mycket efter att få kalla mig hans fru. Jag kommer bära hans namn med sån enorm stolthet, det är svårt att förklara för utomstående hur extremt jävla fin han är. Det finns liksom inga ord. Varje dag, varje sekund... Åh. Det jag vill kunna förklara för alla mest av allt, står jag helt mållös inför. Och det är ändå en rätt så underbar känsla.

Det var länge sen jag hade ett liv känner jag, haha. Först var jag ju rolig och bestämde mig för att plugga + jobba heltid. Sen tänkte jag om och insåg att det inte var värt att aldrig se mina vänner, för det lilla jag skulle få ut av plugget. Att jag dessutom hittade vad jag vill göra när jag blir stor (och har råd att komma dit) hjälpte ju. Sen skulle jag planera ett bröllop, plötsligt. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter att komma iväg, vår honeymoon kommer bli underbar. Och sen kan vi komma hem igen, avslappnade, utvilade och avstressade.  Och börja vårt nya liv som gifta.

och kanske kunna skriva om nåt annat här

♥

En gång i tiden dagdrömde jag konstant. 

Nu går tankarna istället på hur framtiden kommer bli.