Jag har jävligt lätt för att släppa människor som bara finns här som energitjuvar. Folk som helt enkelt inte förtjänar att vara i mitt liv. Jag har inga som helst problem att vända någon ryggen, inga alls. Den där bullshitten om att
Vänner är som stjärnor, man kan inte alltid se dom blaha blaha, visst är det fint, men det gäller verkligen inte alla. Visst har jag mina stjärnor, vissa som jag hörs med nån gång i månaden, nån gång varannan månad, några gånger per halvår, några gånger
per år, men som jag aldrig tvivlar på finns där för mig om jag behöver. Men jag vet också skillnad på folk och folk. Visst har jag blivit förvånad över vissas beslut att dra, men fine, stick. Jag springer inte efter, du är en idiot. Raderad. Eller andra som tar mig för givet. Gör vad du vill, stanna kvar om du vill, men även du är raderad och är inte någon jag kommer kämpa för att hålla kvar.
Jag
vet vilka mina vänner är, vilka som står mig närmast, vilka som uppskattar mig, vilka jag kan prata med, vilka som skulle kämpa för mig såsom jag skulle kämpa för dom. Och jag vet att ni vet vilka ni är.