αθήνα ♥

Pratade nyss med en av mina favoriter som jag känt i 3-4 år men bara träffat några enstaka gånger då vi bor drygt 30 mil ifrån varandra. Hon har precis som jag släkt från Athen och vi har pratat flera gånger om att åka dit tillsammans. Nu hoppas jag på att det äntligen blir av i sommar, vi pratade om augusti lite snabbt och det skulle vara helt fantastiskt att åka dit innan skolan börjar.
Kul grej, alla vi träffar tror att vi är kusiner, syskon och i vissa fall tvillingar, beroende på hur bra vi känner dom. Slår aldrig fel.

Hur som helst, inte för att ta ut något i förskott, men att få åka till mitt älskade Athen och få göra staden på riktigt och med en av världens bästa... Fabulous.

Har lämnat mitt hjärta hemma och ska nu in mot stora staden och gå på bio med min kära Fru.
Jag har kommit fram till två saker här ute. Ena är att standarden på tjejer måste vara sjukt låg här för jag kommer knappt ut ur huset förrän någon ska försöka ragga på mig. Utan överdrift, det är helt otroligt. Det andra är att jag som fotgängare måste vara extremt jobbig för bilister eftersom jag precis som alla andra greker anser att det är Jag som äger vägen.

Nu (snart) SATC 2, och sen får vi se. Jag vill mysa, varför vill ingen mysa med mig?

Jag har flyttat ut i lägenheten nu igen och det finns exakt så här mycket mat till mig...glömde självklart att ta med mig nåt till frukost imorgon så det blir till att vakna tidigt och gå och handla. Köpa mat på tom mage känns helt okej farligt... Att jag inte kommer ha ätit på ungefär 18 timmar gör saken mycket bättre.

Invigde min sexveckorsvistelse här med ett besök på lokalpuben som var minst sagt intressant. Så allt är med andra ord precis som vanligt. Fick även skjuts hem vilket inte är fy skam, och nu ska jag snart ta och gosa ner mig i sängen med min älskade kissekatt!

Det känns otroligt löjligt att säga, men jag hittar fan inte mina skor.

jag rör mig du står still

Vissa saker är svåra att släppa. Saker som man ser skulle kunna vara så jävla bra, men under andra omständigheter. Envisheten hugger sig fast och man vill ju absolut inte vara den som ger upp det som skulle kunna... Det blir så illa att man får skygglappar och inte ser alternativen.
Så vaknar man en dag och ser allt med nya ögon. Undrar vad fan man håller på med. Och så börjar hela processen att släppa taget. Envishetens alligatorkäkar har dock låst sig, så så lätt är det inte.

Jag är ganska kräsen med vilka människor jag umgås med. Lite snobbig t om. Jag kan stå för dom jag har släppt in och håller kvar. Det är personer jag är stolt över att ha i min närhet.
Så du kan gott stå kvar där och se mig gå iväg. Men jag hoppas nog fortfarande att du ska hinna ikapp...

Jag blir alltid lite glad i själen när jag märker att jag har glömt en sista klunk kaffe i koppen... men dubbelt så besviken när jag dricker upp det och det är kallt. Typiskt.

Idag är det lite avskedsöl som står på schemat, vädret verkar bli bra så det blir nog en sväng förbi Gröna Lund också trots allt! Sjukt awesome, inte varit där sen jag fyllde 19 och fick det i present av tre av mina bästa tjejer. Det skulle vara en överraskning, tills en av dom råkade försäga sig en vecka innan, haha. Ja, jag tror iaf inte jag har varit där sen dess.

Drömde inatt att jag var hemma hos en killkompis, och hans tjej plötsligt flippade och trodde att han var otrogen med mig fast jag bara var där och övade inför ett luciauppträdande. Sen ligger hon blodig och mördad i hans säng och någon försöker sätta dit honom för det. Det är sånt jag funderar på om jag faktiskt kan berätta för killen i fråga, haha.
Jag har drömt om mördare lite till och från senaste nätterna, men aldrig på ett obehagligt sätt. Ska jag oroa mig?

a plague i call a heartbeat

Jag har extremt svårt för folk som har ett behov av att utmärka sig hela tiden. Som på något sett måste visa och påminna folk runt om om hur otroligt speciell och viktig man är. Hur fantastisk man är, hur otroligt jävla cool man är med sina egenheter och för att man är just Den Man Är.
Jag menar inte att man ska skämmas - men många känns väldigt vulgära i sin jakt på bekräftelser. Som spottar ut till höger och vänster om att man har gjort si och så, man tycker si och så, och ju mer folk låter sig imponeras av allt snack desto mer uppblåsta blir dom och fortsätter att skrika runt om hur dom är störst, bäst och vackrast. Och så jävla speciella.

Nej, folk som har detta behov av att tvinga på andra sina egenheter försvinner direkt.
Jag föredrar dom som sparar det för sig själva och låter dom som faktiskt är intresserade hitta dom egenheterna på egen hand.

Inte alls vad jag tänkte skriva om, men jag fick precis en överdos av det där smutsiga fenomenet så alla andra tankar blockades.

Dagens Facebook-länk: Hey, I'm a girl. I ignore nice guys, chase ass holes, and complain about it.

Jag har nu sett hela Millenniumtrilogin med mamma och pappa. Män som hatar kvinnor i söndags, Flickan som lekte med elden i måndags och Luftslottet som sprängdes nu ikväll, onsdag. Snabba puckar, och jag tror faktiskt att det är första gången vi har lyckats plöja en trilogi enligt planerat tidsschema.
Jag var aldrig särskilt sugen på att se dom, men ångrar definitivt inte att jag gjort det nu. Mycket intressant story, och välgjorda filmer. Något nyfiken är jag på hur amerikanerna ska göra sin version - Pitt gör samma roll som Nyqvist? Haha. Jag tycker det blir lite väl lustigt att dom ska springa runt i Stockholm och leka svenskar, dessa rara amerikaner. Men det behöver inte bli bajs för det, det är faktiskt ett väldigt imponerande gäng som ligger bakom, Pitts eventuella medverkan inräknad.

don't you know you fool you never can win

use your mentality, wake up to reality

i wanna be a billionaire, so fucking bad

Sprang iväg på en liten välplanerad shoppingrunda idag. Jeans som jag dreglat efter någon månad, sandaler som jag letat efter ett bra tag och hittade förra veckan, minishorts i jeans, en tröja som råkade bli lite impuls och ett par nästan identiska jeanstights som dom jag köpte i New York i somras, som börjat bli lite väl slitna.

Jag funderar på att trots allt inte ta studielån för folkhögskolan nu. Mamma vill inte att jag betalar någon hyra så länge jag pluggar, och får jag isåfall 2700 från csn + 1700 för att jag är kontaktperson + ev jobb... Ja, då det är fan värt det.

(lilla ego)

Jag vet inte riktigt om jag gillar övertänkande dagar eller inte. Min fantasi skenar alltid iväg, vilket är trevligt på ett sätt såklart... men det får inte sluka mig. Hm.

Den efterlängtade lönen har äntligen kommit iaf - och är det som ska levas på i två månader. 6000 kr, ca. Känns som att man får göra upp en plan, eller möjligtvis gå och gifta sig rikt. Nån som känner nån?

Dunderåskan har kommit hit och regnet hade jag tur att precis missa. Har varit på min fjärde IPL-behandling, som också blev min sista innan sommaruppehållet.
Jag har hittat en ny väg dit, med buss, som går mycket fortare. Nackdelen, som jag var fullt medveten om, är att det är hans busshållplats. Det var visserligen inte där det hände men jag har liksom inte varit där sedan dess. 20 minuter fick jag sitta och vänta på bussen hem. 20 minuter satt jag där och funderade. Så många gånger jag satt vid den hållplatsen den sommaren. Jag funderade på hur naivt det var av mig att lita på honom. Vi umgicks ju så mycket. Hela sommaren. Allihopa. Godtrogen har jag alltid varit. Allt förstördes på en natt.
Ändå satt jag där, vid hans busshållplats, och var lugn. Satt istället och tänkte att vissa sår kanske faktiskt läker efter ett tag. Ärret kommer alltid finnas kvar, det kommer alltid vara en del av mig, det har delvis hjälpt att forma mig till den jag är idag, men det styr mig inte längre.
Jag kan dock erkänna att såret rivits upp i vissa situationer... Men nio år har snart gått och jag vågar nästan tro att jag kan ha gråtit mina sista tårar över det.

Har varit på konsert och sett Dalaras med ett par föräldrar i Ustaden. Tog ett kort med min fot med i hörnet bara för att visa hur nära vi faktiskt satt. Hamnade i lätt eufori när han efter konserten kastade en blomma till mig...och bara mig! Om någon nu missat det. Video på det kommer! Nu, skön roadtrip hem och sen kanske skönt häng med sköna tjejer!

En nästan alldeles för fånig känsla av lycka spred sig över min kropp tillsammans med värmen från solen när jag satt ute på verandan idag. Kanske är det just detta fantastiska väder som får även mig att lysa upp lite extra. Under en längre tid nu har jag saknat alldeles för mycket. Vissa personer, sommaren, Grekland, skola, hjärna med mera... men nu saknar jag inte längre. Nu längtar jag. Jag vet att det kommer komma, en vacker dag, och bara att jag har den inställningen får mig att le. Livet är vackert och Du fattas mig inte längre, jag längtar.

Suck, varför ska min kropp alltid göra en duva av en fjäder(Labero-varianten)? Kunde inte cykla idag pga mitt jävla sår som aldrig läker.
Ska känna mej extra tjock och lägga mej och fortsätta läsa nu istället... Det här sög lite.

det här med att klättra...

...har visst blivit lite av en grej ;-)

dagens underbara sanningar

Jag är helt slut i kroppen efter dagens cykeltur, mina tänder är så perfekta att tandhygienisten nästan lät lite förvånad även den här gången, mi luv har äntligen fått tid för intervju imorgon på samma skola som jag ska börja på och jag har nu betalat och därmed bekräftat min plats, jag är jävligt bra men tråkig och ointressant, jag har endast 139 kronor att leva på till på tisdag, det blir kassler till middag, vädret är fantastiskt och snart är jag snygg om naglarna igen!

Foken hurts. Sorry for sharing.

Sitter och lyssnar på grekisk nostalgimusik (2001-2005) och barnljud från skolgården mittemot. Träningsvärk i rumpa och lår, och faktiskt lite i överarmarna också. Antar att jag spänner mej rejält när jag cyklar, haha. Lite nervöst igår vilket också resulterade i sommarben - lite skrapsår och blåmärken. Men idag gick det mycket bättre, och imorgon ska vi t om testa att köra lite längre!
Mellan snoozningarna imorse drömde jag att jag hittade på ursäkter för att slippa cykla, tror inte min lata inre tjockis är riktigt redo för det här än. Screw her.

Tråkigt väder idag, blir lite för kallt för att sitta ute och läsa. Jag har tillfälligt lämnat Pablo Escobar för The Sicilian som jag fick låna av en kompis. Underbart att läsa en Puzo för första gången igen, det var ett tag sen!

Sådär. Slagit mej ner på baksidan med en bok och solen skiner, känns nästan som när jag var liten och hade sommarlov...med den lilla skillnaden att jag nu läser om en knarkkungs liv och död istället för böcker av Maria Gripe.

Det har varit mycket snack och lite verkstad på mej den senaste tiden (för att vara helt ärlig har det inte ens varit särskilt mycket snack heller) men nu är det slut med det. Från och med imorgon kommer jag och pappa cykla minst 1,5 timme, helst varje dag. Nu ska det fan börja hända grejer!

1 step forward 2 steps back

Ja, jag är astöntig, men jag kan inte släppa det. Speciellt typiskt dåligt nu med några små framgångar.

För varje dag som går längtar jag mer och mer efter Medelhavet och semester från verkligheten. Helst av allt skulle jag vilja åka nu men är fast som kattvakt snart. Om allt går som vi vill åker vi både till Grekland och Ungern sen, helst resten av sommaren.
Tiden vi är i Sverige blir inte heller så illa, vi har planer så det räcker och blir över som ska krydda till våran vardag.

Good night, and Good Luck.

Dealen var att om klippet fick 1 000 000 tittare på YouTube så skänker tillverkaren av handskarna pengar till bröstcancerbehandling. Målet är redan nått men jag tycker den förtjänar att fortsätta spridas!

i don't know if i would quit but i doubt it

Det är ungefär som att avsluta vilket beroende som helst egentligen. Jag ser alla på samma sätt, och än så länge är jag lika hård med min regel vad det än gäller - för att det än så länge har fungerat på mej (socker, cigaretter, whatsisface...) och jag kommer fortsätta med det tills jag får motsatsen bevisad. Vill man så kan man. I mina ögon är det inte svårare än så.
Problemet är att man ofta inte vill. Lyckas man inte lägga av så är det för att man innerst inne inte vill.

Problemet är att jag inte vill. Jag lyckas inte lägga av, och det är för att jag innerst inne inte vill.

Sitter just nu i ett megastort tält med min systerson och väntar på att 'expect the unexpected' - ska se Joe Labero, två timmar utan paus. Sweet!

Vad kvällen bjuder på senare återstår att se...

för att citera en vän: fet, ful & fattig

Det blev varken pizza eller buffé idag, men mat fick jag iaf i mej som tur var. Pasta blev det, extremt mättande och sen rullade jag hemåt igen. En väldigt trevlig dag har det varit, väldigt seg men mysig. Kapten Corellis mandolin gick på tv och jag bestämde mej för att se den och längta tillbaka till min halva greksläkts underbart vackra hemö Kefalonia. Var sådär fantastisk gay som jag bara kan vara med my Queen, vi såg filmen tillsammans via sms.

Fick även sällskap på kvällen, en kompis som kom förbi på väg hem från stan. Vi stod ute och hängde och var coola tills massa ljud och vi själva skrämde upp oss och när det började regna sa vi god natt och han åkte hem.

Nu börjar det nog bli dags att sova, måste vakna tidigt och ringa och boka om min nageltid imorgon. Har nämligen inget åkkort, har inte råd. Därför kan jag inte heller jobba. Jag är alltså för fattig för att jobba. Hur bra låter inte det då?

there's so many ways to love ya

Lätt utsvulten tjej ska gå på pizzabuffé ute i stora staden. Lätt utsvulten tjej sitter just nu och skakar av hunger. Hur ska detta sluta?

Sitter och tänker på Sommar 2010. Visst ska detta bli den bästa sommaren någonsin? Visst ska vi fånga varje dag och verkligen leva livet?

dn 15/4, still awesome

titta ni kan kommentera igen, shoot!

so here we go.....again

Jag är förvånad över att sömnproblemen faktiskt lyckades överraska mej. Igen. Det är ju trots allt tredje gången under ett år nu, men förhoppningsvis håller det inte i sej lika länge som förut. Fyra timmar har jag sovit. Tre och en halv har jag varit vaken. Ungefär som igår...

Men på något sätt så känner jag mej mer motiverad nu. Även om frustrationen av att inte kunna blir dubbelt så stor.

speechless.

Jag kände dig inte. Så svårt att hitta ord. Så sjukt.
Att en kollega går bort, så brutalt. Så oväntat för många, men ändå pga något som tydligen pågått länge. Denna fantastiska kvinna, aldrig hade man kunnat ana vad som hände. Med sina små ironiska kommentarer lockade hon alltid fram ett skratt, och att tänka att hon blivit mördad är helt ofattbart.
Vila i frid.

Ligger och försöker sova men har en enorm klump i magen. Jag är rädd. Jag har vant mej vid att bara vara, att glida runt på samma ställe där jag känner mej trygg. Det är tre år sen jag misslyckades med nåt sist, och det är enbart för att jag inte har tagit några risker sen dess. Nu har jag plötsligt massor med nytt framför mej. Massor att riskera att misslyckas med. Det här kommer bli året som jag riskerar både hjärna och hjärta och just nu vill jag inget hellre än att krypa tillbaka in i min lilla bubbla där inget kan skada mej. Jag gillar min bubbla. Men så länge jag är fast där inne så lever jag inte. Jag antar att det är dags att ta steget ut till den riktiga världen. Andas riktig luft igen och försöka lära mej att hantera min obotliga rädsla att misslyckas... Så kanske jag till och med lyckas med något.

Jag fattar fortfarande inte. Vad hände?!

A turkey was chatting with a bull.
'I would love to be able to get to the top of that tree' sighed the turkey, 'but I haven't got the energy.'
'Well, why don't you nibble on some of my droppings?' replied the bull. They're packed with nutrients.'
The turkey pecked at a lump of dung, and found it actually gave him enough strength to reach the lowest branch of the tree.
The next day, after eating some more dung, he reached the second branch. Finally after a fourth night, the turkey was proudly perched at the top of the tree. He was promptly spotted by a farmer, who shot him out of the tree.

Moral of the story: Bull Shit might get you to the top, but it won't keep you there..

Står och väntar på en kompis. Lämna lite papper på jobbet och eventuellt gå förbi ett café och söka där. Känns dock inte som att jag kan sälja in mej själv särskilt bra idag.

Insåg imorse att jag längtar sjukt mycket efter att flytta ut i min mosters lägenhet. Vill bara snabbspola förbi dom kommande tre veckorna, vad har maj att bjuda på ändå? Jag behöver min ensamhet ett tag.

Fyfan vad jag är rik. Har 1000kr kvar att leva på till nästa löning. Tur att den bara är exakt tre veckor bort då... Blir till att leva snålt.

Har varit med och samlat vuxenpoäng till en av bästa vännerna idag, hon och hennes man ska nämligen antagligen flytta till radhus så vi var på visning. Helt underbart hus med altan där jag ganska fort fantiserade om framtida grillfester. Alla sex som var och kollade, dvs jag, det äkta paret, hennes föräldrar och en till kompis, blev fullkomligt head over heels kära och nu håller vi tummarna!

Efteråt tog vi en fika allihopa. Mamman satt och tittade i broschyren och sa att hon hade en dålig känsla över såna här impulssaker. Andra kompisen sa tvärtom att det var dom planerade sakerna som alltid sket sej, vilket jag skålade för från andra kortsidan av bordet eftersom vi bytt att-planera-sitt-liv-suger-berättelser tidigare under dagen. Då fortsatte Mamman med att berätta om sitt och Pappans liv som kära. Det mesta dom har gjort har varit på impuls. I höst har dom, precis som mina föräldrar i höstas, varit gifta i 30 år.
Jag blev inspirerad. Till vad vet jag inte.

that blue is getting me high making me low

Livet är konstigt. Väldigt mycket är konstigt just nu. Väldigt mycket är väldigt konstigt.

Just för min egen del är det fortfarande jag själv som är min största fiende. Men när det händer saker för dom står mej närmast så påverkas jag av det, otroligt mycket. Jag blir argare när någon behandlar mina vänner illa än om det händer mej. Om jag kunde skulle jag stå i vägen för all smärta som skickas mot dom och ta den själv.
Undrar hur överbeskyddande jag skulle vara som mamma?

Mitt eget liv känns mest bara trassligt just för tillfället. Jag fäller mej själv, jag vet, men jag vill inte tillbaka. Det känns som ett misslyckande, nu när jag mentalt förberett mej på ett helt annat liv i princip. Nu har mattan dragits undan så pass många gånger att jag till slut har ramlat. Och jag måste ha råkat släcka taklampan i fallet för nu är det så mörkt att jag inte vet vart jag ska vända mej för att lyckas ta mej upp igen.

true story

Zita säger:
hmm
min systerson har fått ett cykellås som har fyrasiffrig kod
han fick bestämma koden...och glömde bort den
så jag sitter och snurrar mej fram. haha. har kommit till 1000. har bara 8999 steg kvar
fått blåsor

Vaknade och såg att det var sjukt fint väder ute enligt statusuppdateringar på Facebook. Det kan man ju verkligen inte slösa bort så jag gick upp, hämtade lite vatten, öppnade ena fönstret och vinklade persiennerna på det andra, haffade min nya Empire och slängde mej i sängen igen. Hello hangover!

Sitter och smådricker lite och skrattade rått när hallonen sjönk till botten och jag skrek "Titanic! JACK!"
Nu, back to being social, skål!

det var nog mej som cornelis sjöng om

På väg hem efter en inte så våt valborg i Uppsala. Jag var mest seg, tråkig och trött men hade trevligt ändå, hoppas bara att jag inte förstörde grabbarnas kväll. Som ensam tjej kan man ju känna sej lite lätt ivägen ibland. Men det var kul och jag har många blåmärken på gång som bevis för det. Hur jag ska förklara dom efter handbojorna vet jag dock inte riktigt...

Hemma om en dryg halvtimme och då blir det till att hoppa in i duschen, sadla om och åka och äta födelsedagsmiddag och gå ut och fira Fru!