Vissa saker är svåra att släppa. Saker som man ser skulle kunna vara så jävla bra, men under andra omständigheter. Envisheten hugger sig fast och man vill ju absolut inte vara den som ger upp det som skulle kunna... Det blir så illa att man får skygglappar och inte ser alternativen.
Så vaknar man en dag och ser allt med nya ögon. Undrar vad fan man håller på med. Och så börjar hela processen att släppa taget. Envishetens alligatorkäkar har dock låst sig, så så lätt är det inte.
Jag är ganska kräsen med vilka människor jag umgås med. Lite snobbig t om. Jag kan stå för dom jag har släppt in och håller kvar. Det är personer jag är stolt över att ha i min närhet.
Så du kan gott stå kvar där och se mig gå iväg. Men jag hoppas nog fortfarande att du ska hinna ikapp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar