Livet är konstigt. Väldigt mycket är konstigt just nu. Väldigt mycket är väldigt konstigt.
Just för min egen del är det fortfarande jag själv som är min största fiende. Men när det händer saker för dom står mej närmast så påverkas jag av det, otroligt mycket. Jag blir argare när någon behandlar mina vänner illa än om det händer mej. Om jag kunde skulle jag stå i vägen för all smärta som skickas mot dom och ta den själv.
Undrar hur överbeskyddande jag skulle vara som mamma?
Mitt eget liv känns mest bara trassligt just för tillfället. Jag fäller mej själv, jag vet, men jag vill inte tillbaka. Det känns som ett misslyckande, nu när jag mentalt förberett mej på ett helt annat liv i princip. Nu har mattan dragits undan så pass många gånger att jag till slut har ramlat. Och jag måste ha råkat släcka taklampan i fallet för nu är det så mörkt att jag inte vet vart jag ska vända mej för att lyckas ta mej upp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar