tio dagar kvar, men jag har väl inte varit så stressad?

Så sa jag till läkaren igår. Jag tänkte, visst vi har planerat allting på mindre än två månader nu, men så värst stressad har jag inte varit. Men redan på bussresan på väg hemåt så började jag rabbla upp saker som behövs göras, stannade till och sa till mamma som följt med som (fysiskt) stöd, fast troligtvis mest till mig själv - det kanske har varit rätt mycket ändå.

Jag har tränat bort känslan av att bli stressad, vilket är väldigt skönt, men då säger visst kroppen ifrån istället. Har nu kristaller som förstör balansen och blev sjukskriven sista veckan innan semestern med hemläxa och nytt möte med läkaren på fredag. Men det är bra, så länge jag sitter still så gungar min värld inte så mycket, och jag kan få saker gjort.

Vi har egentligen bara en sak kvar nu. En sak. Dekorationer. Okej, behöver en bekräftelse på en annan sak först, och visst, andra saker behöver piffas till, nån detalj här och där. Men i stort så är vi klara. Ready to go. We did it! Planera ett bröllop på två månader. Visst går det, men man får väl räkna in ett par sjukhusbesök där också. Hehe.