Hur uppenbart är det vad dom menar med sista raden?
Det blev iaf bättre igår, för några timmar. Efter fika kom biljard, efter biljard kom öl...det visade sej att min kompis kompis var en lika stor Tarantinonörd som jag själv så det blev en lång och lyrisk diskussion där.
Sen kom samtalet... Jag visste verkligen inte vad jag skulle säja, men full behövde jag bli. Enorma tack till dom som lyssnade och lackade för min skull! Två stycken timlånga samtal när jag kom hem hjälpte rejält också. Ett var från andra sidan jordklotet så det värmde lite extra.
Att bli människa igen efter en svira är väl inte alltid det lättaste, speciellt när det inte blir mer än 3-4 timmar sömn. Men nu vet jag iaf hur en kniv i ryggen känns. Hur medveten den var vet jag faktiskt inte, inte heller hur djupt den skulle hugga. Lamt kanske, men den känns fortfarande, och det känns faktiskt inte helt bra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar