one day goodbye will be farewell

Fick otroligt tråkiga nyheter igår. Så orättvist, overkligt. Jag visste inte alls hur jag skulle reagera... Allt man kommer på att säja känns som riktiga klyschor. Det dyker upp frågor som man inte vet om dom är för fräcka.
Sov oroligt och vaknade flera gånger. Gick upp för två timmar sen, duschat och druckit kaffe, men kan inte alls skaka bort känslan. Tankarna krockar med varandra.
Det ironiska är att det är just overkligt. Hela livet. Och nu det här.

Ingenting från början till slut lät som ett liv som folk lever. Det lät som något man ser i en film.
Bara för att det är så långt ifrån min egen verklighet.

Filmer bygger alltid på något.

so grab me while we still have the time