torsdag 8 mars 2012

t minus eight weeks



Internationella kvinnodagen och dessutom åtta veckor tills jag bor i Sverige igen. "Åttaveckorsdagen" var visserligen igår, det är en onsdag vi flyttar. Vi. Jag och min älskade man ska testa ett liv i Stockholm, ett riktigt liv, inte som vi bor nu med en fot i paradiset och en annan i helvetet. Så mycket bra och dåligt här, går inte att förklara - jag älskar det på ett sätt men hatar det på ett annat.

Jag började ändra utseende på min blogg, var trött på det svarta och anonyma. Jag vet att det ser ut som skit för tillfället, men jag ska försöka bättra på det, om jag nu blir mer aktiv här. En annan ny sak är att vi har internet hemma, tack vare våra väldigt generösa grannar som låter oss använda deras wifi. Dom har också börjat bli väldigt bra vänner och gjorde en väldigt stor skillnad för min Froj när hon kom hit på en weekendsemester.

Annars är det mesta som vanligt. Precis som jag både älskar och hatar att bo här så både längtar jag som fan (ursäkta franskan) och vill inget mer än att stanna kvar. Jag har bestämt att njuta av varenda dag jag har kvar i Portugal, vilket självklart kommer göra saker mycket svårare när vi flyttar härifrån. Men livet är bra, allting är bra, mer än bra om jag ska vara ärlig, allting är helt underbart. Bara idag så överraskades jag rejält efter att ha suttit på uteserveringar med min älskade Syster, kom hem och L hade lagat en helt fantastisk middag, dukat upp, köpt vin... Allt. Små saker som gör såna stora skillnader.

Apropå min syster. Hon och hennes man är familj för oss, vi fyra är som två bästa vänner, vi har gjort så mycket tillsammans och dom har gjort så mycket för oss. Dom är nog det jag kommer sakna mest. Även om vi blir vänner med mina vänner och deras respektive, eller om vi lär känna nya par tillsammans, inget kommer någonsin vara som dom två är för oss. Vi har haft många galna, knasiga even, kvällar tillsammans och vi finns alltid där för varandra. Hon är min syster, han är min bror, precis som dom är syster och bror för L.

Anyway. Frugan var här och jag visade henne vår lilla by, det är rätt stört hur fort man kan glömma hur vackert det är. Man tar det för givet. Det var underbart att ha henne här, och jag hoppas att hon uppskattade det hon med.



Bilder snodda från frugan, eftersom jag är så dålig på att dokumentera det fina här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar