onsdag 16 mars 2011

stackars trasiga barn

Det gör ont i mig. Hålet känns, bränns, finns. Större delen av tiden gör det ingenting. Oftast påminner det mig bara om det fina som jag faktiskt har och låter mig smekas av lycka. Sen kommer något, plötsligt, drar undan mattan under mina fötter och jag tappar balansen.

Luckily så håller inte såna känslor i sig särskilt länge, för det mesta. Det är sånt jag senare äcklas av att ha känt, erkänna sig svag.
4-8 veckor innan jag får svar från skolan. Håll tummarna för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar