-

Det är svårt att älska någon villkorslöst när personen i fråga kan skada så mycket genom att göra så lite. Det tar så mycket kraft. Jag kan glömma, förtränga. Jag är bara den som lever med det på heltid men fortfarande kan gömma mig när det passar. Jag fegar liksom ur lite, jag orkar inte. Jag sticker huvudet i sanden och tror att jag är osynlig. Jag tänker på dom två personer som jag älskar mest. Dom två personer som tar mest skada. Trötta, slitna. Jag vill kunna hjälpa dom, trolla bort. Men det finns inget jag kan göra. När det blir som värst tar jag upp huvudet ur sanden och hjälper dom så gott jag kan. Men det enda det egentligen gör är att det blir fler som skadas.