Skulle vara trevligt att veta vad man egentligen känner. Men det känns ändå som ett uppvaknande, med alla uppvaktningar man plötsligt får från höger och vänster.
Det räcker med att kolla på ikväll, allt från killen med den blodiga handen till snubben som ville måla av mitt leende.
Allt däremellan ska man inte ens prata om.
Ibland räcker det inte hela vägen. Är jag kinkig som behöver mer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar