Lite undrar jag om mina känslor mest går på rutin. Av envisheten, en vägran att ge upp. Eller om jag har gått tillbaka till att bli en zombie och helt enkelt inte känner mina känslor.
Mina känslor har blivit misshandlade under åren, så pass att dom mer än gärna gömmer sej. Jag som brukade känna så mycket för så många saker i hela världen. Jag känner mej närmast likgiltig. Speciellt nu när hjärnan inte får någon stimulans.
Jag. Från att ha varit en temperamentsfull, eldig grekinna. Till att bli... tom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar