tillfälligt hjärndöd

Frågor om vad som är heligt för mig blandas med onkologer och AVA 1 och 2, faraoer och gamla greker, BIVA, NIVA, LIVA, CIVA, THIVA... Så mycket ny info samtidigt, allt ska bearbetas, tre nya kurser och jobb, och jag har precis bestämt mig för att börja med jobbet. Jag har gjort alla veckouppgifter, så jag kan nog vänta ett par dagar med att fortsätta på inlämningarna. För mycket nytt på en gång nollställer mig istället, känns det som. När allt det har lagt sig kan jag slappna av igen och låta allt rulla på mer smidigt. Hitta ett flow. Få plats med en vardag, en fritid. 

Två månader har vi varit här nu och det är fortfarande några av mina närmsta vänner jag inte har träffat, några som jag bara träffat en gång. En som snart lämnar landet igen, jag blir snurrig bara jag tänker på det. Jag återkommer om en vecka. 

att vända på en stek

Jag har tagit många bra beslut idag. Först och främst imorse när både tunnelbana och tåg stod stilla så jag inte kunde ta mig till det första obligatoriska intromötet nummer två i tid, så bredde jag helt enkelt ut mig på altanen och pluggade lite. Packade ihop för att ta mig till det senare mötet, kl 13 i Stadshagen, men fick för mig att rota bland mina gamla kläder igen. Förutom ett par vita kortbyxor som jag köpte för 12 år sedan och drog på mig idag, så hittade jag även massa oanvända klänningar och annat skoj så nu får det snart vara dags för fest!
Efter mötet som var sådär halvtråkigt som det ska när det gäller skola så bestämde jag mig för att ta en paus och promenera till Karlberg station, istället för att trängas med massa svettiga och stressade stockholmare. Hur fint och mysigt som helst!

Är nu hos katten som ligger på golvet och nyser. På bussen fick vi en sån där riktig busschaufför (med glatt humör) som fick alla att le. Ska snart träffa två kära vänner.

Så tänk, tack vare ett jättejobbigt strömavbrott, som säkert bara var ivägen för alla andra som drabbades, så möblerades min dag om till en alldeles underbar sådan!

det är knappast en nyhet att jag är kär / livet börjar vid 20

- det är knappast en nyhet att jag älskar min katt 

 ~ och det är knappast en nyhet att jag känner världens sötaste flicka ~

Livet är fint.

Testjobbet gick bra - dom älskar mig och jag lär börja på riktigt snart. Skolan kommer att gå bra, har redan tjuvstartat lite och ska försöka fortsätta med det. Allt som krävs är äntligen inlämnat till SV och MV, bara att hoppas att allt går bra och smidigt fram. Våren (inte sommaren!) är äntligen här, våra syrenbuskar börjar blomma och allt är så grönt och fint. Sommardofterna börjar komma och när jag tidigare låg i sängen med öppet fönster och andades in allt så hamande jag för en millisekund i Umeå för 15 år sen, i farmors gamla sommarstuga med Sommarmorgon på tv. Jag känner mig gammal men är överlycklig över att vara 20+, kanske extra lycklig av 25+. För några år sen sa någon att livet börjar om vid 20, att man kan räkna igen från noll, men det var inget jag förstod då. Jag känner mig lika redo att möta livet nu som jag gjorde för 20 år sen, när jag på dagis förberedde mig för skolan. Åren däremellan har mest varit en utfyllnad, något som fick forma mig - och som faktiskt format mig rätt bra. Det är nu jag har min stabila grund, mina vänner och min familj, och framför allt en man som jag älskar obeskrivligt mycket. 

Livet har precis börjat. Och det är ganska fantastiskt.

snart upphör life as i know it

Från noll till hundra inom loppet av en vecka, från och med måndag. Då ska jag spendera en halvdag (8-12) på vad jag förhoppningsvis efter det kan kalla min nya arbetsplats. Hur själva veckan kommer se ut efteråt vet jag inte, men antagligen börjar jag väl isåfall strax därefter. Måndagen efter det börjar även mina heltidsstudier, tre kurser på distans under 10 veckor. Jag fick lite småångest när jag fick se min första kursplan, men jag tror jag har en tillräckligt bra plan för att få allt att gå ihop. Jag tror på mig!

Idag börjar långhelg för vissa, min älskling fick välja om han ville jobba idag eller imorgon så för att få en liten långhelg gick han iväg idag, rätt nöjd då klädseln för en gångs skull är casual. Så jag är vaken, latar mig lite (nu medan jag fortfarande kan) och ska snart svettas iväg till mitt tredje Zumbapass. Jag har ett mål - förutom att tjäna pengar och mata hjärnan ska jag bli fit. Speciellt med ett stillasittande jobb är det sjukt viktigt att röra på sig, och Zumba råkar vara fantastiskt roligt. Funkar det så återkommer jag om det!

10 år och 10 kg skillnad mellan dom här två bilderna.
En aning mesigare till vänster, en aning rundare till höger. 

saker fortsätter rulla framåt...

Dagarna känns så ensamma nu. Är väl skönt på ett sätt, att inte göra ett piss - förutom att kanske städa eller försöka få tag på MV, men idag behöver jag inte göra något av det. Jag har lite ångest över en artikel som mamma läste i DN i veckan, att det är livsfarligt att sitta still, men vad ska man göra... Börja röra på sig? Jag får ta och införskaffa lite hälsosamma rutiner när jag faktiskt har ett schema att följa. Håll tummarna för mig på fredag, jag vet fortfarande inte hur allt kommer gå till men vi får hoppas att jag lyckas charma ögonen ur dom jag ska träffa, men jag tror att det är en ganska done deal.

Det ska bli riktigt skönt att inte längre behöva undra hur nästa vecka kommer se ut. När vi har en stadig, fast inkomst, när allting är avklarat så man inte behöver oroa sig eller gå runt med onödiga spänningar kring sig längre. När jag får ha ett riktigt liv igen, träffa vänner och möta nya människor, nya intryck och inte bara samma tugg varje dag. Å andra sidan skulle jag älska att stänga in mig med min man, leva på kärlek och spendera varje dag tillsammans, som vi gjort nu i evigheter - det är så fruktansvärt jobbigt att sakna honom, men jag tror nog ändå det är viktigt att ha ett riktigt liv med... Hehe.

Älskade nephew uppträdde i söndags, han har blivit så stor!

lägesrapport: looking goood!

Baby börjar jobba på måndag och njuter av sin sista vardag i frihet. Vi har igår äntligen fått ett vettigt och faktiskt hjälpsamt svar från Migrationsverket, så vi även kunnat stampa ner foten hos Skatteverket och, äntligen, är också hans personnummer på gång!
Själv har jag varit på min tredje arbetsintervju på dryga två veckor och håller tummarna för uttrycket tredje gången gillt, och om tre veckor på måndag börjar mina tre distanskurser. ALLT KÄNNS SÅ BRA.

Börjar långsamt känna mig som en människa igen, få ett stadigt grepp om marken och återvända till verkligheten.
Utsikter för ljus framtid - check!

so so so hot - oh come january...

kanske dags för lite uppdatering...

Insåg att det har gått ett tag sen jag skrev sist, har varit lite busy på sistonde! Blev lite kalas i helgen, kom väl ungefär hälften än vad som hade räknats med, men dom som kom räckte gott och väl och vi hade en sjukt trevlig kväll! Ingen utgång men lite dans i köket. Som vanligt.

IDAG har jag varit på min andra arbetsintervju, jag har e-deklarerat och ansökt om CSN, eftersom jag fick veta igår kväll att jag kommit in på mina tre kurser! Så om en månad får jag ligga i med förhoppningsvis både heltidsplugg och heltidsjobb. Vi ska dessutom snart iväg och prata med trafikskola, och kanske söka jobb i stan senare. Oavsett så har jag redan haft en väldigt effektiv och duktig dag, och klockan har precis blivit eftermiddag. Ibland känner man sig stolt av det lilla ;)

Annars inget nytt, händer ju inte såå mycket. Jag och Älskling gick på bio i tisdags, såg Salmon fishing in the Yemen av Lasse Halmström, väldigt mysig faktiskt. Försöker hitta nåt tillfälle att lyxa till det lite, men vi får ha tålamod. Fick också besök av min älskade Fraoulitsa igår!

Jag hatar att det har blivit så ointressant som "igår gjorde jag det här, nu ska jag göra det här, nästa vecka händer det här..." för vem vill läsa om sånt egentligen? Just nu är det mitt enda fokus. Hitta pengar, hitta jobb. Uppehållstillstånd, personnummer, plugg, boende, och nånstans däremellan, mitt i allt virrvarr, försöka hitta tillfällen att roa oss också :)

my birthday in photos

i just realised something...

...anledningen till varför jag, för så många år sedan, köpte massa med kläder och skor som jag i butiken tyckte såg bra ut, men sen tog hem och aldrig använde, för att dom inte kändes som jag, men ändå behöll...

Jag måste känt på mig att jag idag skulle sitta här, pank och klädesmiserabel, och lite uppgivet rota igenom mina gamla kläder och känna att nu, nu känns dom ju faktiskt som jag. Så nu kan jag trots pengalöshet gott gå runt i kanske inte nya, men helt oanvända kläder, och iaf känna mig ny.

Old me is just awesome.